En Luciadag för 75 år sedan
Av Asta Dahlström
Året var 1913 och jag gick mitt första skolår i gamla Koopmansskolan, som ännu ligger kvar i gamla Majorna. Min lärarinna hette Estrid Falberg och var född i samma stadsdel. Hon var den bästa lärarinna ett barn kunde önska sig och hon delade med sig åt oss barn allt hon hade inom sig av sin rika fantasi och stora förmåga att lära ut både teoretiskt och praktiskt. Hon tog varje tillfälle som gavs att göra något trevligt för oss – varje elevs födelsedag skulle t.ex firas med en vacker blomsterkrans som hon ritade och färglade själv på “svarta tavlan”.
Att fira Lucia var då inte så vanligt som nu i skolan, men det ville vår fröken att vi skulle göra. Dagen före Lucia bad hon oss komma redan klockan sju följande morgon och då skulle vi ha med oss kopp och fat.
Vi kom så förväntansfulla och när fröken öppnade dörren till skolsalen sveks minsann inte förväntningarna. Salen strålade i ljus från alla de julgransljus hon placerat ut: ett ljus på varje bänk, nerstucket i en stake gjord av en urholkad potatis med rött silkespapper omkring. På bänken låg en lussekatt och en pepparkakskatt, som vi sedan fick smaka på. De medhavda kopparna fyllde hon med varm kakao, som hon lagat hos den intill boende vänliga vaktmästarfamiljen Granlund.
Vilken överraskning och glädje hon hade berett oss. Och när vi sedan sjöng “Så härligt ljusen tindra på fästets mörka blå, du stilla, klara vinternatt, vad du är skön ändå, här i Norden, här i Norden”, ja, då kände man denna underbara stämning, som vi kanske endast kan få en vintermorgon, när stjärnorna gnistra och allting är tyst och stilla.
På Luciakvällen hade hon ordnat en fest för alla elever med inbjudna föraldrar, då vi bjöds på frukt och läskedrycker. Skolsalen var då iordningställd för detta samkväm, alla bänkar var bortflyttade, så det blev plats för olika lekar. Det var den tidens föräldramöte, något som då inte var uppfunnet och som skulle komma många år senare. Vilket arbete hade då inte vår fröken haft från tidiga morgonen till sena kvällen.
Det har nu gått 75 år sedan denna Luciadag men jag minns den som det vore igår. Varje luciamorgon går mina tankar till denna lilla skolsalen, där jag upplevde en stämning och glädje, som följt mig genom hela livet. Tankarna går också till denna goda människa som genom två skolår beredde oss så mycket glädje och gav oss så många minnen för livet.
Estrid Falberg flyttade efter sitt giftermål till Reykjavik på Island där hon avled för några år sedan.
Artikeln publicerad i tidskriften:
Föreningen Gamla Majgrabbars tidskrift, “Gamla Majgrabbar”, årg. 35, dec. 1991
Källa: Estrid Brekkan – Islands nuvarande ambassadör i Sverige, stationerad i Stockholm.
Kommentar: Lärarinnnan Estrid Falberg (Brekkan) undervisade i gamla Koopmansskolan i stadsdelen Gamla Majorna i Göteborg i början av 1900-talet. Estrid Falberg, som artikelförfattaren så varmt berättar om, var alltså ambassadör Estrid Brekkans farmor. Och en av grundarna av Islandssvenskornas förening den 19 oktober vid ett möte på restaurant Naustið år 1955 i Reykjavik. Föreningen fick så småningom (år 1995) det nuvarande namnet Svenska föreningen på Island.
Bild: Kopmansskolan i Majorna, Göteborg
