Kategori: Nyheter

”Det är nu vi äter godsaker som surad lammpung!”

Ja – lyssna gärna till intervjun med Maria Hedman (tidigare ordförande i Svenska föreningen) som, i egenskap av utlandssvensk på Island, blir intervjuad i Sveriges radio:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramID=2689

Annonseringen lyder så här:

Just nu pågår den månadslånga festperioden þorrinn (thorrinn) på Island. Då kalasar islänningarna på lammpung och fårskalle. Anna-Maria Hedman i Reykjavik berättar om ett firande som tycks lika viktigt idag som på vikingatiden.

Ps. Vi har ju tidigare publicerat artiklar om ”islandssvenskor” som berättat om hur det var ”förr i tiden”. Hågkomster som rönt stor uppskattning bland våra medlemmar – och nostalgiska minnnen hos flera. Så nu får vi alltså ta del av en modern och nutida ”islandssvenska”, dvs Maria Hedman, som generöst och informativt med en lagom dos humor delar med sig av sin vardag med familjen här i Reykjavik anno 2016.

God Jul

Och vilket fantastiskt jubileums-år vi haft då vi återigen slog rekord med över 100 betalande medlemmar/familjer. Vilket bådar särdeles gott inför nästkommande år 2016 då vi utlovar massor av nya arrangemang till medlemmarnas fromma!

Föreningen kunde alltså fira 60 år med en rad av roliga och intressanta aktiviteter för våra medlemmar – stora som små! Inte minst tänker vi på själva festligheterna på årsdagen under hösten.

Och naturligtvis – avslutningen nu den 13 december gladde oss med en strålande, stämningsfull och magnifik Lucia-konsert i Seltjarnarnes-kyrkan under ledning av vår eminenta körledare Maria Cederborg.

Tack till alla som har deltagit och ställt upp och gjort det möjligt!

Och ett riktigt Gott Nytt År!

Önskas alla medlemmar!

Å Styrelsens vägnar

Malin, Finnur, Birna R, Lars-Göran, Maria H, Birna B, Katarina, Sussi och Sirry

En Luciadag för 75 år sedan

Av Asta Dahlström

Året var 1913 och jag gick mitt första skolår i gamla Koopmansskolan, som ännu ligger kvar i gamla Majorna. Min lärarinna hette Estrid Falberg och var född i samma stadsdel. Hon var den bästa lärarinna ett barn kunde önska sig och hon delade med sig åt oss barn allt hon hade inom sig av sin rika fantasi och stora förmåga att lära ut både teoretiskt och praktiskt. Hon tog varje tillfälle som gavs att göra något trevligt för oss – varje elevs födelsedag skulle t.ex firas med en vacker blomsterkrans som hon ritade och färglade själv på “svarta tavlan”.

Att fira Lucia var då inte så vanligt som nu i skolan, men det ville vår fröken att vi skulle göra. Dagen före Lucia bad hon oss komma redan klockan sju följande morgon och då skulle vi ha med oss kopp och fat.

Vi kom så förväntansfulla och när fröken öppnade dörren till skolsalen sveks minsann inte förväntningarna. Salen strålade i ljus från alla de julgransljus hon placerat ut: ett ljus på varje bänk, nerstucket i en stake gjord av en urholkad potatis med rött silkespapper omkring. På bänken låg en lussekatt och en pepparkakskatt, som vi sedan fick smaka på. De medhavda kopparna fyllde hon med varm kakao, som hon lagat hos den intill boende vänliga vaktmästarfamiljen Granlund.

Vilken överraskning och glädje hon hade berett oss. Och när vi sedan sjöng “Så härligt ljusen tindra på fästets mörka blå, du stilla, klara vinternatt, vad du är skön ändå, här i Norden, här i Norden”, ja, då kände man denna underbara stämning, som vi kanske endast kan få en vintermorgon, när stjärnorna gnistra och allting är tyst och stilla.

På Luciakvällen hade hon ordnat en fest för alla elever med inbjudna föraldrar, då vi bjöds på frukt och läskedrycker. Skolsalen var då iordningställd för detta samkväm, alla bänkar var bortflyttade, så det blev plats för olika lekar. Det var den tidens föräldramöte, något som då inte var uppfunnet och som skulle komma många år senare. Vilket arbete hade då inte vår fröken haft från tidiga morgonen till sena kvällen.

Det har nu gått 75 år sedan denna Luciadag men jag minns den som det vore igår. Varje luciamorgon går mina tankar till denna lilla skolsalen, där jag upplevde en stämning och glädje, som följt mig genom hela livet. Tankarna går också till denna goda människa som genom två skolår beredde oss så mycket glädje och gav oss så många minnen för livet.

Estrid Falberg flyttade efter sitt giftermål till Reykjavik på Island där hon avled för några år sedan.

Artikeln publicerad i tidskriften:
Föreningen Gamla Majgrabbars tidskrift, “Gamla Majgrabbar”, årg. 35, dec. 1991 

Källa: Estrid Brekkan – Islands nuvarande ambassadör i Sverige, stationerad i Stockholm.

Kommentar: Lärarinnnan Estrid Falberg (Brekkan) undervisade i gamla Koopmansskolan i stadsdelen Gamla Majorna i Göteborg i början av 1900-talet. Estrid Falberg, som artikelförfattaren så varmt berättar om, var alltså ambassadör Estrid Brekkans farmor. Och en av grundarna av Islandssvenskornas förening den 19 oktober vid ett möte på restaurant Naustið år 1955 i Reykjavik. Föreningen fick så småningom (år 1995) det nuvarande namnet Svenska föreningen på Island.

Bild: Kopmansskolan i Majorna, Göteborg

Kanelbullens dag:  Söndag den 4 oktober 2015

Nu är det dags att fira „Kanelbullens dag“, vilken  är ett exempel på nyskapandet av festliga dagar som tillkommit på initiativ av handel och kommersiella intressen.

Men … I den svenska folkliga traditionen finns ingen som helst motsvarighet. Kanelbullar existerade inte förrän en bit in på 1900-talet. Inte heller åt människor vitt mjöl, socker och smör i det förindustriella samhället – dessa produkter började hamna i våra hem först under 1900-talets andra och tredje decennium. Sötat matbröd började vi konsumera först under efterkrigstiden.

Så fram med brödkaveln! Och förbered lite bullfest till nästa helg!

LearningSwedish.se – en gratis nybörjarkurs på webben

Se:  www.learningswedish.se

Learning Swedish är namnet på en ny gratis webbkurs i Svenska för nybörjare som erbjuder ett omfattande självstudiematerial med hjälptexter på engelska. Online-kursen har en snabb progression och riktar sig i första hand till internationella studenter som planerar att studera vid svenska lärosäten – men familjer i Svenska föreningen och vänner och bekanta på Island som har anknytning till Sverige kommer också att ha glädje av den.

Webbkursen är indelad i tre moduler som tillsammans motsvarar nivå A2:1 på den gemensamma europeiska nivåskalan för språkkunskaper. I kursmaterialet ingår förutom texter, ljudfiler, övningsuppgifter och modultest en omfattande grammatik, en uttalsdel med specifika övningar och ett fraslexikon med filmklipp.

Kursen har tagits fram gemensamt av Svenska Iinstitutet, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, Uppsala universitet samt Amsterdams, Gents och Islands universitet. Även ett par fristående svensklärare är kopplade till kursen. Längre fram i höst kommer det att finnas betalkurser med lärarstöd för en effektivare språkinlärning.

Kursen finns nu i en beta-version och du hittar den alltså på adressen:
www.learningswedish.se

Innehållet och utseendet kommer att förändras något de närmaste veckorna. För att få tillgång till materialet måste du registrera dig på sajten och fylla i några uppgifter om vem du är. Learning Swedish fungerar med de flesta moderna webbläsare och är också anpassad för läsplattor. Ljudfilerna är uppladdade till SoundCloud.

Så registrera dig redan idag och logga in på kursen!

Glad Påsk i Stilla veckan

Styrelsen önskar alla medlemmar i Svenska föreningen Glad Påsk!

Och vi vill naturligtvis inte undanhålla er lite traditionell svensk kulturhistoria inför den kommande påskhelgen. Så varför inte börja med den här lilla bekanta visan som många av er käckt har sjungit i stämningsfull juletid:

||: Nu är det jul igen
Och nu är det jul igen
Och julen varar än till påska :||

||: Men det var inte sant
Och det var inte sant
För däremellan kommer fasta :||

„Nu är det jul igen“ är, som bekant, en julsång som oftast sjungs vid dans kring julgranen till alla barns glädje. Förmodligen är detta den mest kända julsången på svenska. Sångens text är enkel att memorera och säger först att julen pågår fram till påsken, men informerar sedan om att så inte alls är fallet, för fastan kommer däremellan. Och det stämmer ju och väcker en del munterhet i barnasinne. Men hur är det med kunskapen om fastan och påsken egentligen!

Så för att hålla intresset levande i föreningen om våra svenska traditioner kommer här ett litet memorandum för alla språknördar – lite „extra allt“, så att säga. Och som „grädde på moset“ finns också små berättelser här nedan om folkliga seder och bruk så att texten inte blir alltför torr och trist!

Låt oss börja med att den annalkande påsken är vårens första riktiga och efterlängtade långhelg – och påsken i Sverige har sina speciella ritualer, som ni känner till, då barnen klär ut sig till påskkärringar. I avlagda kläder (mest kjolar), färgstark mönstrad schalett och röda kinder med prickar på går de sedan från hus till hus i grannskapet och lämnar påskteckningar i hopp om att få godis. Och påskriset i hemmen pyntas med vackra färgglada hönsfjädrar etc. Men det där har ni ju koll på sedan tidigare.

Men hur är det nu med er kunskap om „Stilla veckan“ – alltså den vecka som är själva början på påsken. Den som orkar läsa vidare kan sedan förtjust briljera i vänkretsen med små bagateller om vad den så kallade Blå måndagen, Vita tisdagen, Dymmelonsdagen och Skärtorsdagen har för ursprunglig språklig betydelse.
Stilla veckan – även kallad Passionsveckan, Dymmelveckan, Tysta veckan – är den sista veckan i fastetiden och infaller från Palmsöndagen och avslutas med Påskafton. De olika dagarna i Stilla veckan har traditionellt olika namn, men det är bara Palmsöndagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och Påskafton som har kyrklig betydelse.
Så håll i hatten och drag åt svångremmen för här kommer nu svaret på varför påskdagarna i Stilla veckan heter som de gör:
Palmsöndag
Det här var ju enkelt (lätt som en plätt!) – det har ju redan konfirmationsprästen tutat i er! Så berättelsen om varför palmsöndagen kallas just så bör vara tämligen välkänd. Enligt bibeln red Jesus denna dag in i Jerusalem, och folket välkomnade honom med palmkvistar i händerna. Vi firar „till åminnelse av intåget i Jerusalem“ som det lite högtidligt heter.

Blå måndag
Men nu blir det lite kärvare med kunskaperna – och krångligare i kalendern. Anledningen till att det heter „Blå måndag“ är att man på denna dag traditionellt klädde kyrkorummen i blått, vilket är sorgens färg. Men – måndag och tisdag i Stilla veckan är inte alls religiöst förankrade. Så hur hamnade de här!! Det beror på att de förirrat sig hit – hur det nu gått till! De två dagarna har med svenska folkets hjälp gått vilse i kalendern (eller gått vilse i pannkakan, som det hette i ett populört barnprogram). Blå måndag är nämligen ursprungligen namnet på dagen före fettisdagen.

Vita tisdagen
Namnet „Vita tisdagen“ ska komma från det vita mjöl man använder för att baka fastlagsbullar. Och Vita tisdagen är ett annat namn för just fettisdagen. Den här dagen har alltså, liksom Blå måndag flyttat sig från strax före fastans inträde till slutet av den. Den i föreningen som knäcker den här historien på ett trovärdigt sätt, dvs. hur två dagar har börjat vandra i almanackan, kommer att belönas med rejäl reducering av priset för två personer på föreningens kommande valborgsmiddag. Så skriv och berätta för oss!!

Och här kommer mer! Så historiskt sett tillhör Vita tisdagen och Blå måndag den så kallade „Fastlagen“ (efter medellågtyska vastelavent, ’fasteafton’). Fastlagen är benämningen på de tre dagar som kommer närmast före „påskfastan“ (mer om det nedan). Fastlagen består alltså av 1. Fastlagssöndagen (köttsöndagen) samt 2. Blåmåndagen (av tyska blauer Montag, ’blå måndag’; även Fläskmåndagen och Korvmåndagen) följt av 2. Fettisdagen (eller Vita tisdagen). Därefter börjar fastan med Askonsdagen. Men hur i hela friden kom det sig att den här måndagen och tisdagen vantrivdes så under fastlagen och helt sonika bestämde sig för att flytta in i Stilla vecken i stället!!!

I vilket fall som helst så fanns det förr i tiden (under Fastlagens tre dagar) tid för karnevaler, lekar och frosseri. Ett upptåg bestod i att på Fettisdagen piska varandra med ris! Och att åka kälke i branta backar. Man skulle också äta 7 stadiga mål mat den dagen eftersom efter Fastlagen följde den 40 dagar långa fastan med speciella matbestämmelser, bl.a. förbud mot köttmat och ägg.

Dymmelonsdag
Dymmelonsdagen är, till skillnad från de två föregående dagarna, ingen sekulär dag utan har en förtjänt plats i Stilla veckan. Namnet kommer från seden att i kyrkan denna onsdag byta kyrkklockans metallkläpp mot en i trä. Denna träkläpp kallades för „dymmel“. Med träkläppen i klockan blev det en dovare klang när den ringde, vilket passade under de följande, dystra dagarna. På påskdagen bytte man sedan tillbaka till metallkläppen och det blev, bokstavligen talat, annat ljud i skällan.

Skärtorsdag
På skärtorsdag skär Jesus upp brödet till sina lärjungar, skulle man säkert kunna hävda! Ja tänk om det hade varit så enkelt! Nu har tyvärr ledet „skär“ i ordet skärtorsdag inget med verbet „skära“ att göra, och inte med “färgen” skär heller för den delen. Istället har vi här att göra med „skär“ från det gamla svenska verbet „skära“ som betydde ”att rena”. På denna dag tvättade nämligen Jesus lärjungarnas fötter, och detta var också dagen då vi renades för våra synder och åter kunde tas in i kyrkans gemenskap.

På skärtorsdagen var spinning och vedhuggning förbjuden, eftersom det kunde öka Jesu lidande. Den dagen for också häxorna till Blåkulla och man skyddade sig mot dem genom att måla kors på dörrarna och ställa undan kvastar och rakor, som de kunde flyga på.

Långfredag
Stilla veckans allra tyngsta dag ”firar” vi till minne av det långa lidande Jesus utsattes för när han på denna dag korsfästes på Golgata, enligt Bibeln.

Långfredagen tillbringades i stillhet. Man klädde sig i svart, fastade eller åt salt mat utan att dricka till. Ungdomar piskade varandra med ris, s.k. „påskskräcka“ (Enligt folkloristen Julius Ejdestam kommer orden från „påsk-räcka“, vars senare led dialektalt kan betyda spö eller vidja).

Påskafton
Här finns det inte så mycket förklarande att göra. Det här är aftonen innan påsken inleds, helt enkelt. Det här är den sista dagen i Stilla veckan och en ”tom” dag, enligt kristendomen. Det händer ingenting.

Men … här börjar ju numera det glada firandet (alltså: Glad Påsk!) med exempelvis äggätning, som enligt seden varit förbjudet under fastan. Ibland färglade man äggen – sannolikt för att de ofta gavs bort som gåvor. Under 1800-talet började man fylla pappersägg med godis. I västra Sverige tände man påskeldar (och gör det fortfarande) och larmade och sköt för att skydda sig mot häxorna. Från 1880-talet är seden att ta in och dekorera påskris känd. Maskerat „tiggeri“ under påsken förekom redan under 1800-talet. Men då var det framför allt utklädda vuxna som deltog och inte små flickor och pojkar som senare blev vanligt.

Påskdagen
Påskdagen firas i kristen tradition till minne av Jesu uppståndelse. Jesus återuppstod enligt kristen tro på påskdagen och därför firas det ordentligt i den kristna världen. Påskdagen är den kristna kyrkans största dag eftersom den firar Jesus uppståndelse efter att han dött och begravts på långfredagen. Under påskdagens gudstjänst, då man firar Jesu uppståndelse, är metallkläppen alltså tillbaka, och klockan kan ljuda med full klang igen.

För att få lite mer „kött på benen“ kan den hugade nu gå till språkvetaren Samuel Stenbergs blogg, som jag hämtat de språkliga uppgifterna från:
http://uppfatta.com/sanningen-bakom-paskdagarnas-namn/
Och till slut en parentes: „Påskfastan“ börjar egentligen redan med askonsdagen, 46 dagar före påskdagen. I år, 2015, inföll askonsdagen exempelvis den 18 februari. Och här bör väl då tilläggas att den kristna fastan inför påsken är 40 dagar, alltså inte 46 dagar. Så – för att få „rätt“ siffra exkluderar man inom kristenheten alltså elegant och lite klurigt 6 söndagar. Anledningen är förmodligen den talmystik som förknippats med just talet 40 eftersom Jesus fasta i öknen varade just i 40 dagar.

 
Ps. Och hur „Hokus pokus filiokus“ har med den kristna nattvarden och trosbekännelsen att göra – det är ju en helt annan historia!